För över två miljarder år sedan började cyanobakterier fotosyntetisera och därmed att syresätta jordens atmosfär vilket skapade förutsättningar för flercelliga organismers existens. Koldioxid, solljus och vatten omvandlas till socker och i denna process uppstår en biprodukt i form av syre. Fotosyntesen hos en växt kan fungera olika bra och mängden socker som produceras kan variera kraftigt. För att en växt skall hålla sig frisk och motståndskraftig måste den ha en komplett fotosyntes. För att växterna skall få tillgång till alla mineralnäringsämnen den behöver lever de i symbios med mikroorganismer. Mikroorganismerna frigör näring i en form som är lätt för växterna att ta upp och i utbyte förser växten mikrolivet med mat i form av rotexudat. Det vill säga socker och kolhydrater som växterna producerar genom fotosyntesen.
Andra fotoautotrofa bakterier klarar inte av detta, utan använder istället H2S svavelvätesom är en mer lättoxiderad förening [1]. Beskrivningen av den kemiska reaktionen är starkt förenklad jämfört med den faktiska processen som äger rum i kloroplasterna. Koldioxiden binds i själva verket genom en lång process med en rad katalysatorer och kemiska reaktioner i flera olika steg i mellanleden. Denna reaktionssekvens kallas Calvin-cykeln. De deltar inte i själva syntesen. Exempel på molekyler som kan fungera som antennpigment hos växter är klorofyll aklorofyll b och karotener.